Redan i fjor slog socialnämndens ordförande Karin Olsson Lindström (FP) larm. Men trots det finns bara drygt sju miljoner kronor i årets budget avsatt till försörjningsstödet. Nu går nämnden fram med en begäran om tilläggsanslag på tre miljoner kronor.

Så mycket extra fick nämnden förra året.

– Ändå räckte inte pengarna, säger socialchefen Pelle Östervall. 

Han förklarar det ökade behovet av ekonomiskt bistånd med den ekonomiska krisen samt nedskärningarna inom socialförsäkringarna.

Ystad har tidigare år haft en mycket låg bidragsnivå, men Pelle Östervall tror inte man kan komma tillbaka till den nivån inom överskådlig tid.

– Trots att konjunkturen vänder står fler utan jobb, än före nedgången. Det i sin tur påverkar våra kostnader för försörjningsstödet. 

För sjuk för att arbeta men för frisk för att vara sjuk. Så ser verkligheten ut för allt fler skåningar sedan de nya sjukförsäkringsreglerna infördes. 

Ingrid Nilsson och Kerstin Lindfors, båda diakoner i Ystads församling har fått många samtal från människor som hamnat mellan stolarna och förlorat sin sjukersättning. 

– Det här har vi sett ett tag nu. De här människorna känner sig trampade på. Det här skapar en oro som läggs ovanpå en sjukdom eller ett problem som de redan har, berättar Kerstin Lindfors.

Bland de som vänder sig till församlingen har många redan varit i kontakt med psykiatrin.

– Långa väntetider bidrar till att en del söker sig till oss. De är tacksamma att det finns någon som kan lyssna, och ta dem på allvar, berättar Ingrid Nilsson.

Hon berättar att en del av personerna hon mött befinner sig i sitt livs värsta kris. Även om några har både hus och bil så riskerar de att tappa sitt människovärde menar hon.

Det är framförallt ett känslomässigt som kyrkan kan bidra med, genom samtal med diakonerna. Men på flera håll i Lunds stift harförsamlingar även bidragit med mat, kläder och mindre summor pengar till utsatta personer. 

Den 21 mars samlas alla diakoner i Lunds stift för ett årsmöte. Då kommer de att sammanställa det så kallade påskuppropet som överlämnas till ärkebiskopen på Annandag påsk. Förhoppningen är att påtryckningen gör att regeringen ser över försäkringssystemet, och åstadkommer en för-ändring av reglerna.

Ett liknande upprop gjordes för sex år sedan när Sveriges kristna råd tog initiativet till en humanare flyktingpolitik. Sammanlagt skrev 160 000 människor under uppropet, som ledde till att fem av riksdagens partier undertecknade en motion om som föreslog amnesti för asylsökande.

Det är en självklarhet för diakonerna att hjälpa till att höja rösten även för de utförsäkrade.

– Jag blir upprörd när jag hör hur de här människorna blivit behandlade. När doktorn säger en sak och försäkringskassan en annan uppstår en osäkerhet hos de här personerna, säger Kerstin Lindfors.

Skolan, som finns på regementsområdet i Ystad och bedriver programmenMedier, information och kommunikation, handel och service, estetik och media, dator och kommunikation, florist, bageri och konditori, beteendevetenskap samt ekonomi. 

John Bauer har även ansökt om att få starta andra utbildningar inom samhällsvetenskapsprogrammet, hotell- och livsmedel samt hotell- och turismprogrammen. Men Skolverket har hittills avslagit de försöken. Nu går skolan fram med en ny ansökan för tre av utbildningarna.

Precis som när det en gång begav sig är det i Fritidsparken som utställningen äger rum. Mellan Konstmuseet och Bollen ska besökarna flanera, då som nu.

Båda museet och Bollen byggdes till utställningen för 75 år sedan.

Stadsarkitekt Ulf Karmebäck presenterade i går huvuddragen i utställningen som tar sitt avstamp i historien för att kunna blicka framåt.

Fritid var 1936 ett nytt begrepp.

– Det skapades här, det ska Ystadsborna vara stolta över, säger Ulf Karmebäck. 

En besökare kan i sommar börja sin vandring på Sankt Knuts Torg vid Konstmuseet. Där byggs en av paviljongerna från 1936 års utställning upp igen. Det är en sommarstuga på stolpar i den franske arkitekten Le Corbusiers anda, en arkitektdröm som för övrigt finns att beskåda än i dag iBåstad. 

Längs Bollhusgatan återskapar konstnären Jan-Bertil Anderssons en rad fotografier från utställningen 1936 i kolossalformat. Här kan sommarens besökare möta dåtiden utställningspubilk.

Framför tingsrätten anläggs en stadscamping. Här ska man kunna slå upp ett tält eller laga mat på stormkök – eller någon modernare variant av utespis. 

En strand är en annan attraktion, liksom en catwalk för mannekänguppvisningar med både moderna kläder och 30-talsmode.

Fritidsflickan från 1936, som prydde affischen då, har Jan-Bertil Andersson ersatts med en kvinna i overall, tagen från ett fotografi från 1936.

Borta vid Bollen byggs en scen. Här arrangeras konserter och här ska man kunna dansa. I Bollen öppnas en restaurang, precis som 1936, då det gick en kypare per gäst. 

Det ska bakas fritidsbröd och fritidspizza, man ska kunna lyssna på föreläsningar eller gå på olika vandringar till trädgårdar eller funkishus. Kort sagt: det ser ut att bli en händelserik sommar i Ystad; det finns all anledning att prioritera sin fritid.

Nu hör det till saken att själva feltrycket är poängen med Tre skilling banco. Det är världens dyraste frimärke, mytomspunnet i samlarkretsar sedan 1890-talet. 

Att denna lilla gulbleka pappersbit blir ett samtalsämne när YA gästar Lancasterskolan är rätt naturligt. Tre skilling banco gick på auktion för ett tag sen. Ingen i Ystads filatelistförening deltog i budgivningen, som för övrigt var hemlig för utomstående, men det ryktas om att det svenska värstingmärket gick för åttasiffrigt belopp. I dollar. 

– Här får man mer för pengarna, säger Vivi-Ann Rangfors och skrattar.

Det är hon som håller i trådarna vid auktionerna på Lancasterskolan. Filatelistföreningen ordnar fyra om året. Säljare och köpare kommer ofta från andra orter. På måndagskvällen dök det upp intressenter frånTrelleborg, Kristianstad och Tomelilla, och från Sjöbo kom Christer Mårtensson, klubbordförande med dubbelt medlemskap. 

– Ja, jag är med i Ystadsföreningen också. Finns det ett brinnande intresse, så orkar man. Jag tycker bara det är roligt att vara med i två föreningar, förklarar Christer Mårtensson.

Men vänta nu, det är nåt som inte stämmer. 

Vivi-Ann Rangfors – hon är ju kvinna! 

Hur kommer det sig? 

Det här är en hobby för män, för utdöende gubbar, det skrev jag själv i YA för några veckor sen. 

Vivi-Ann Rangfors måste vara den enda kvinnliga frimärkssamlare som undertecknad intervjuat, men ni vet hur det är – ingen regel utan undantag.

– Klart kvinnor kan samla frimärken. Fast det är väl som med andra hobbies, vi kvinnor har levt i vår traditionella roll och inte haft mycket tid till annat, medan männen tagit för sig.